det är okej att känna
Idag grät jag på riktigt för första gången på länge.
Detta är vad som fick mig att gråta..
Jag har velat gråta. Jag har velat känna.
Men allt har varit tomt.
Inga känslor.
Inget har varit kul.
Inget har gjort mig lycklig.
Likgiltig.
Men så talade filmen till mig:
"Du är stark, det kommer blir bra.
Men det finns några saker jag vill att du ska veta.
Jag önskar att jag hade vetat,
och jag önskar att nån hade sagt till mig
att det är okej att känna.
Det är okej att känna ilska.
Det är okej att känna frustration.
Det är okej att vara ledsen.
Det är okej att känna saknad.
Det är okej att skrika och stampa och slå.
Men det är också okej att ibland vara glad,
och att skratta.
Det är inte ditt fel!
Och kom ihåg, det är okej att känna."
Jag har inte cancer.
Men jag hade glömt av att man får känna.
Jag hade stängt av.
Men idag så började jag känna igen.
Sprid den här filmen och stöd ung cancer.
www.ungcancer.se
För att hjälpa och stödja unga vuxna som drabbas av cancer.
Fantastiskt.
Detta är vad som fick mig att gråta..
Jag har velat gråta. Jag har velat känna.
Men allt har varit tomt.
Inga känslor.
Inget har varit kul.
Inget har gjort mig lycklig.
Likgiltig.
Men så talade filmen till mig:
"Du är stark, det kommer blir bra.
Men det finns några saker jag vill att du ska veta.
Jag önskar att jag hade vetat,
och jag önskar att nån hade sagt till mig
att det är okej att känna.
Det är okej att känna ilska.
Det är okej att känna frustration.
Det är okej att vara ledsen.
Det är okej att känna saknad.
Det är okej att skrika och stampa och slå.
Men det är också okej att ibland vara glad,
och att skratta.
Det är inte ditt fel!
Och kom ihåg, det är okej att känna."
Jag har inte cancer.
Men jag hade glömt av att man får känna.
Jag hade stängt av.
Men idag så började jag känna igen.
Sprid den här filmen och stöd ung cancer.
www.ungcancer.se
För att hjälpa och stödja unga vuxna som drabbas av cancer.
Fantastiskt.
never have I ever..
Recover - Natasha Bedingfield
Been torn apart,
got so many scratches and scars,
maybe they wont all go away,
but they'll fade,
maybe time can mend us together.. again.
Its not what we've done but, how far we've come.
We will recover
the worst is over, now.
All those fires we've been walking through,
and still we survive, somehow.
We will recover
the worst is behind
and it hurts, but in time, i know that we will recover.
Got so much to lose,
seems ive lost my power to choose, oh
what to love and when to let go,
that all changed,
get biten once and then your afraid
what a waste,
look what we've done,
how far we've come..
We will recover,
the worst is over, now.
All those fires we've been walking through,
and still we survive, somehow.
We will recover,
the worst is behind,
and it hurts, but in time, i know that we will recover.
Everybodys gotta, a reason to cry,
and everybody fights but, not everyone survives
and everybodys searching, not everybody finds
and im still in recovery, and i'll make it alive?
We will recover,
the worst is over, now.
all those fires we've been walking through
and still we survive, somehow.
we will recover
the worst is behind, and it hurts but in time,
i know that we will recover,
the worst is over, now.
And all those fires we've been walking through,
and still we survive, somehow.
We will recover,
the worst is behind
and it hurts, but in time, i know that we will recover
24 maj
Kärlek.
Jag är kär.
Han är fin och han är min pojkvän,
från och med idag.
Lycklig.
Glad blev ledsen.
Ledsen blev förstörd.
För alltid när det händer något som jag blir lycklig över så vill jag att pappa ska vara här.
Jag vill att han ska veta, jag vill berätta för honom.
Den enda som förstod mig helt och hållet..
Konstiga känslor på samma gång.
Ska dom här tårarna aldrig ta slut?
När ska det börja bli verkligt att han faktiskt inte är här?
Tror fortfarande ibland, någon sekund när man kommer hem och hans bil står här att han är hemma..
Jag är kär.
Han är fin och han är min pojkvän,
från och med idag.
Lycklig.
Glad blev ledsen.
Ledsen blev förstörd.
För alltid när det händer något som jag blir lycklig över så vill jag att pappa ska vara här.
Jag vill att han ska veta, jag vill berätta för honom.
Den enda som förstod mig helt och hållet..
Konstiga känslor på samma gång.
Ska dom här tårarna aldrig ta slut?
När ska det börja bli verkligt att han faktiskt inte är här?
Tror fortfarande ibland, någon sekund när man kommer hem och hans bil står här att han är hemma..
klockrent
Dina läppar, din hud
din lukt och dina ögon.
Så fort jag blundar
vad fan ska jag göra.
Jag som aldrig blir speciellt imponerad
nu ligger jag vaken vill bara ha mera.
Så vi hördes aldrig
och det gör ingenting.
För jag skrattar mycket
har massor omkring mig.
Ett underbart liv
och dem bästa av vänner.
Men hur kunde du inte
känna det som jag kände?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du...
är du...
Så som det kändes
när du sa mitt namn.
Så äkta det kändes
när du höll min hand.
Men dagarna går
säkert månader med.
hoppas allt är lugnt vill dig bara väl
Vi hördes aldrig
kanske var det lika bra.
Kanske fattades något
tänk om vi kunde va.
Om vi hörde ihop
som inga andra.
Vi kanske till och med var gjorda för varandra...
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du...
är du...
din lukt och dina ögon.
Så fort jag blundar
vad fan ska jag göra.
Jag som aldrig blir speciellt imponerad
nu ligger jag vaken vill bara ha mera.
Så vi hördes aldrig
och det gör ingenting.
För jag skrattar mycket
har massor omkring mig.
Ett underbart liv
och dem bästa av vänner.
Men hur kunde du inte
känna det som jag kände?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du...
är du...
Så som det kändes
när du sa mitt namn.
Så äkta det kändes
när du höll min hand.
Men dagarna går
säkert månader med.
hoppas allt är lugnt vill dig bara väl
Vi hördes aldrig
kanske var det lika bra.
Kanske fattades något
tänk om vi kunde va.
Om vi hörde ihop
som inga andra.
Vi kanske till och med var gjorda för varandra...
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du...
är du...
vi ska ses igen när tiden tagit slut
Livet kan vara vacket som en soluppgång
Där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
känns en iskall vind
Alla har vi haft nåogn som vi hållit av
som varit en del av våra liv
och den som var vår älskade
vår bäste vän
finns inte längre kvar
Jag har en tro som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut
Trots att skiljas va så svårt så vet jag att du lever
i ett ljus, i det hemmet som vi kallar faderns hus
Jag har ett hopp som jag kan lita på
Jag vet att det bär mig när jag dör
att bortom livet finns en annan dimension det är min säkra tro
Där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
känns en iskall vind
Alla har vi haft nåogn som vi hållit av
som varit en del av våra liv
och den som var vår älskade
vår bäste vän
finns inte längre kvar
Jag har en tro som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut
Trots att skiljas va så svårt så vet jag att du lever
i ett ljus, i det hemmet som vi kallar faderns hus
Jag har ett hopp som jag kan lita på
Jag vet att det bär mig när jag dör
att bortom livet finns en annan dimension det är min säkra tro
Vissa kvällar är svårare än andra.
Ikväll är en sån kväll.
Men vi ska ses igen, vi måste det,
utan att tro det så orkar jag inte..
Miss 'No way, it's all good'
Det är så jag. Tyvärr.
Skärp dig Anna!
Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life
Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!
You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred...such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same
The whole world's scared so I swallow the fear
The only thing I should be drinking is an ice cold beer
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time
Done looking for the critics, cause they're everywhere
They dont like my jeans, they don't get my hair
Exchange ourselves, and we do it all the time
Why do we do that? Why do I do that?
P!nk - fuckin perfect
Skärp dig Anna!
Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life
Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!
You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred...such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same
The whole world's scared so I swallow the fear
The only thing I should be drinking is an ice cold beer
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time
Done looking for the critics, cause they're everywhere
They dont like my jeans, they don't get my hair
Exchange ourselves, and we do it all the time
Why do we do that? Why do I do that?
P!nk - fuckin perfect
sjukhus
Idag har jag varit på sjukhuset.
Två gånger...
Jag HATAR sjukhus.
Ånget. Sorg. Minnen. Panik. TAMIGHÄRIFRÅNNU.
Ifrån lukten, sängarna, kläderna, sprutorna. allt.
Nej, det är inget ställe jag väljer att vistas på frivilligt.
Med mig är allt okej, och egentligen är det okej med alla runtom också.
Det var inget allt för allvarligt som jag behöver skriva om här.
Sjukt att ett ställe, en byggnad kan framkalla sådana känslor.
Men det stället gör mig rädd.
Jag är rädd för döden.
Det är något jag vet att jag kommer få komma nära igen,
men tanken på det gör mig livrädd.
Orkar inte med den tanken, vill ha frid i den tanken men det går inte.
Är rädd för det varje dag.
Att mina närmsta, min familj, mina vänner ska försvinna, och jag vet att det är så livet funkar.
Jag kommer få vara med om att någon nära dör, och jag själv kommer också att gå det ödet till mötes någon gång.
Men det är läskigt....
Två gånger...
Jag HATAR sjukhus.
Ånget. Sorg. Minnen. Panik. TAMIGHÄRIFRÅNNU.
Ifrån lukten, sängarna, kläderna, sprutorna. allt.
Nej, det är inget ställe jag väljer att vistas på frivilligt.
Med mig är allt okej, och egentligen är det okej med alla runtom också.
Det var inget allt för allvarligt som jag behöver skriva om här.
Sjukt att ett ställe, en byggnad kan framkalla sådana känslor.
Men det stället gör mig rädd.
Jag är rädd för döden.
Det är något jag vet att jag kommer få komma nära igen,
men tanken på det gör mig livrädd.
Orkar inte med den tanken, vill ha frid i den tanken men det går inte.
Är rädd för det varje dag.
Att mina närmsta, min familj, mina vänner ska försvinna, och jag vet att det är så livet funkar.
Jag kommer få vara med om att någon nära dör, och jag själv kommer också att gå det ödet till mötes någon gång.
Men det är läskigt....
Dom tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås
Kent - Sjukhus
<3
hörde din röst för första gången sen den 8 april....
gråter gråter gråter gråter gråter..
vill att du ska vara här nu..
saknar dig så in i helvete..
Pappa, kom tillbaka..
saknar dig
älskar dig
gråter gråter gråter gråter gråter..
vill att du ska vara här nu..
saknar dig så in i helvete..
Pappa, kom tillbaka..
saknar dig
älskar dig
året jag helst vill få ogjort..
2010...
Det året jag aldrig kommer glömma..
Det året då allt som inte fick hända, hände..
Hur ljuvligt det är att mötas påväg mot jerusalem,
en återlöst syskonskara när ensam man vandarar hem.
Det är som en fläkt ifrån ovan som herren oss sänder ner,
att stärka den trötte vandrarn som upp emot himlen ser.
Såhär i efterhand så blir den här texten märkligt träffsäker.
Roger var omgiven av människor som älskade honom och som respekterade honom. Inte minst den egna familjen, mor och far, bror Rolf med familj och så alla vänner och alla här i smyrnaförsamlingen. Rogers liv och hans öde bekräftar ju också att längst längst inne så är en människa alltid ensam. Mitt i goda och varma relationer så kan det hända att man kämpar en tyst och ganska ensam kamp, det är den här sångens ord, när ensam man vandrar hem. Roger tillhörde den där återlösta syskonskaran som fick va en fläkt ifrån ovan som stärkte så många av oss. Men Roger var också den ensamme vandraren som upp emot himmelen såg. För dit ville Roger, och dit skulle han, och dit har herrens hand nu fört honom. Till det som inte ett öga har sett, ingen människa anat, det som Gud har berett åt dom som älskar honom.
Redan som liten, som barn så visade sig dom egenskaper hos Roger som sen kom att känneteckna hans liv. Pappa Sven och mamma Karin har berättat att han va ett väldigt väldigt snällt och mycke omtänksamt barn. Han var intresserad av det mesta tidigt men hade väldigt lågt sportintresse. Han var ingen tävlingsmänniska. Däremot så var han väldigt hjälpsam och tidigt visade sig ett särskilt hjärta för dom aldra svagaste.
Med sig hemifrån så bar Roger en varm och trygg kristen tro. En tro som växte och blev hans egen. Roger låg till en början ganska lågt offentligt men han blev ändå ganska snart en offentlig personlighet i den här församlingens liv. Och han lyckades förgylla knastertorra ekonomiska redogörelser med en precis lagom liten dos av oväntad humor.
Roger var en väldigt mångskiftande och intressant människa vars nyfikenhet och kunnande spände över vida fält. Han var öppen och lyssnande och faktiskt ofta beredd att tänka om. Även när det gällde tron så var den inte ett färdigt format paket för Roger. Han brottades med Gud och vågade brottas med dom svåra frågorna, och han hade lite svårt för det allt för tvärsäkra. Och ändå fanns där en fast personlighet, han var den han var oavsett omgivning. MAn visste alltid var man hade Roger, de dagar som han var pressad av arbete eller möjligen bekymrad över något, ja då märkte man det för då blev dom där vardagliga mötena korta och effektiva. Men alla dom andra dagarna, och dom var många, då vinkade han in en i rummet och så hade han något roligt att visa på datorn eller spela upp på någon av sina märkliga musikmaskiner. "Lyssna på det här" sa han, så lutade han sig tillbaka i skinnfotöljen och höjde volymen. Man visste aldrig vad som skulle komma. Ofta var det klassisk musik, men det kunde också vara nån amerikansk kvartettsång eller sofia karlsson eller något förvånande Kent. Vi förstod ju snart, när det gällde det sistnämnda att hans musikaliska nyorientering berodde på att du Anna och han hade funnit varandra varandra i en gemenskap i musiken där ni öppnade nya världar för varandra...
Från begravningen.. mer kanske kommer, det är terpi att lyssna på det och skriva det. Jag gråter en del och det är skönt, för då vet jag att jag lever.
Det året jag aldrig kommer glömma..
Det året då allt som inte fick hända, hände..
Hur ljuvligt det är att mötas påväg mot jerusalem,
en återlöst syskonskara när ensam man vandarar hem.
Det är som en fläkt ifrån ovan som herren oss sänder ner,
att stärka den trötte vandrarn som upp emot himlen ser.
Såhär i efterhand så blir den här texten märkligt träffsäker.
Roger var omgiven av människor som älskade honom och som respekterade honom. Inte minst den egna familjen, mor och far, bror Rolf med familj och så alla vänner och alla här i smyrnaförsamlingen. Rogers liv och hans öde bekräftar ju också att längst längst inne så är en människa alltid ensam. Mitt i goda och varma relationer så kan det hända att man kämpar en tyst och ganska ensam kamp, det är den här sångens ord, när ensam man vandrar hem. Roger tillhörde den där återlösta syskonskaran som fick va en fläkt ifrån ovan som stärkte så många av oss. Men Roger var också den ensamme vandraren som upp emot himmelen såg. För dit ville Roger, och dit skulle han, och dit har herrens hand nu fört honom. Till det som inte ett öga har sett, ingen människa anat, det som Gud har berett åt dom som älskar honom.
Redan som liten, som barn så visade sig dom egenskaper hos Roger som sen kom att känneteckna hans liv. Pappa Sven och mamma Karin har berättat att han va ett väldigt väldigt snällt och mycke omtänksamt barn. Han var intresserad av det mesta tidigt men hade väldigt lågt sportintresse. Han var ingen tävlingsmänniska. Däremot så var han väldigt hjälpsam och tidigt visade sig ett särskilt hjärta för dom aldra svagaste.
Med sig hemifrån så bar Roger en varm och trygg kristen tro. En tro som växte och blev hans egen. Roger låg till en början ganska lågt offentligt men han blev ändå ganska snart en offentlig personlighet i den här församlingens liv. Och han lyckades förgylla knastertorra ekonomiska redogörelser med en precis lagom liten dos av oväntad humor.
Roger var en väldigt mångskiftande och intressant människa vars nyfikenhet och kunnande spände över vida fält. Han var öppen och lyssnande och faktiskt ofta beredd att tänka om. Även när det gällde tron så var den inte ett färdigt format paket för Roger. Han brottades med Gud och vågade brottas med dom svåra frågorna, och han hade lite svårt för det allt för tvärsäkra. Och ändå fanns där en fast personlighet, han var den han var oavsett omgivning. MAn visste alltid var man hade Roger, de dagar som han var pressad av arbete eller möjligen bekymrad över något, ja då märkte man det för då blev dom där vardagliga mötena korta och effektiva. Men alla dom andra dagarna, och dom var många, då vinkade han in en i rummet och så hade han något roligt att visa på datorn eller spela upp på någon av sina märkliga musikmaskiner. "Lyssna på det här" sa han, så lutade han sig tillbaka i skinnfotöljen och höjde volymen. Man visste aldrig vad som skulle komma. Ofta var det klassisk musik, men det kunde också vara nån amerikansk kvartettsång eller sofia karlsson eller något förvånande Kent. Vi förstod ju snart, när det gällde det sistnämnda att hans musikaliska nyorientering berodde på att du Anna och han hade funnit varandra varandra i en gemenskap i musiken där ni öppnade nya världar för varandra...
Från begravningen.. mer kanske kommer, det är terpi att lyssna på det och skriva det. Jag gråter en del och det är skönt, för då vet jag att jag lever.
Livet i luciatruppen
Nu har var 3 veckor långa resa börjat. Eller ja, den började i torsdags och vi har redan hunnit med en hel del.
Första dagen hade vi bara 2 gig, fick gå på luciaskola där vi fick lära oss att det vi egentligen klär ut oss till är Jesusbarnet.. Ni får fråga mig mer ifall ni undrar, det var en invecklad och knasig historia det där.
Efter det så fick vi rundvandring i vårt nya hem, Scandic Europa i nordstan. Lyxen bara flödar.
Igår var en dag med mycket mycket sång. Först var vi uppe innan solen och vandrade bort till Domkyrkan och sjöng där, SJUKT häftigt. Efter det var vi på runt på 5 olika ålderdomsem och det var helt underbart. Vi var så uppskattade och de blev så lyckliga. Det kändes som att dom gav oss lika mycke värme och glädje som vi gav dem.
Nu as I'm writing så sitter vi på x2000 påväg till huvudstaden. Vi har precis gått runt och lussat i alla vagnar, svårt att skrida i ett tåg. Men i alla fall, vi ska dit över dagen bara för att sjunga i Sthlms konserthus med Gbgs symfoniker! Jag är lycklig.
Men det är olika känslor det där. Att sjunga på ålderdomshem är nästan det som känns bäst och roligast, för de ger så mycket tillbaka. Domkyrkan och Sthlms konserthus och liknande ställen är häftigt, men mest för oss själva, för det blir inte lika personligt möte med publiken.
Nu ska jag försöka sova lite den sista stunden innan vi når huvudstaden.
Ska försöka skriva mer och oftare, om inte så läs vår luciablogg www.blogg.gp.se/lucia =)
/ Anna
Första dagen hade vi bara 2 gig, fick gå på luciaskola där vi fick lära oss att det vi egentligen klär ut oss till är Jesusbarnet.. Ni får fråga mig mer ifall ni undrar, det var en invecklad och knasig historia det där.
Efter det så fick vi rundvandring i vårt nya hem, Scandic Europa i nordstan. Lyxen bara flödar.
Igår var en dag med mycket mycket sång. Först var vi uppe innan solen och vandrade bort till Domkyrkan och sjöng där, SJUKT häftigt. Efter det var vi på runt på 5 olika ålderdomsem och det var helt underbart. Vi var så uppskattade och de blev så lyckliga. Det kändes som att dom gav oss lika mycke värme och glädje som vi gav dem.
Nu as I'm writing så sitter vi på x2000 påväg till huvudstaden. Vi har precis gått runt och lussat i alla vagnar, svårt att skrida i ett tåg. Men i alla fall, vi ska dit över dagen bara för att sjunga i Sthlms konserthus med Gbgs symfoniker! Jag är lycklig.
Men det är olika känslor det där. Att sjunga på ålderdomshem är nästan det som känns bäst och roligast, för de ger så mycket tillbaka. Domkyrkan och Sthlms konserthus och liknande ställen är häftigt, men mest för oss själva, för det blir inte lika personligt möte med publiken.
Nu ska jag försöka sova lite den sista stunden innan vi når huvudstaden.
Ska försöka skriva mer och oftare, om inte så läs vår luciablogg www.blogg.gp.se/lucia =)
/ Anna
uppvaknandet
"Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig."
-Stephenie Meyer, När jag hör din röst, kapitel 4
-Stephenie Meyer, När jag hör din röst, kapitel 4
Sjunger för himlen, kanske någon mer hör på...
Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut,
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut..
Och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på?
Min fina pappa..
Satt här i min glädje över att få vara med i årets luciatrupp och kollade på dagens annons i gp.
Kollade på bilden på mig själv, och sedan på bilden på pappa som står här precis på hans plats, vid hans fotölj där han alltid satt.. Kollade fram och tillbaka på bilderna och la märke till att vi har lite samma veck i kinderna när vi ler..
Saknar när han ler..
Vill att han ska vara här. Jag vill ringa och skrika: "PAPPA! JAG ÄR EN AV ÅRETS LUCIAKANDIDATER!"
I lördags, på den första uttagningsdagen, var det på dagen 6 månader sedan..
Det var en konstig känsla den dagen. Tänkte lite extra mycket på pappa, samtidigt som uttagningen snurrade i huvudet. Trodde absolut inte att jag skulle komma med till andra dagen, eller ens till truppen...
Men jag tror att min kära pappa hade en hand i det hela på något sätt..
Jag hoppas att du ser mig nu pappa och jag ska sjunga allt vad jag kan för din skull, jag sjunger för himlen..
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut..
Och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på?
Min fina pappa..
Satt här i min glädje över att få vara med i årets luciatrupp och kollade på dagens annons i gp.
Kollade på bilden på mig själv, och sedan på bilden på pappa som står här precis på hans plats, vid hans fotölj där han alltid satt.. Kollade fram och tillbaka på bilderna och la märke till att vi har lite samma veck i kinderna när vi ler..
Saknar när han ler..
Vill att han ska vara här. Jag vill ringa och skrika: "PAPPA! JAG ÄR EN AV ÅRETS LUCIAKANDIDATER!"
I lördags, på den första uttagningsdagen, var det på dagen 6 månader sedan..
Det var en konstig känsla den dagen. Tänkte lite extra mycket på pappa, samtidigt som uttagningen snurrade i huvudet. Trodde absolut inte att jag skulle komma med till andra dagen, eller ens till truppen...
Men jag tror att min kära pappa hade en hand i det hela på något sätt..
Jag hoppas att du ser mig nu pappa och jag ska sjunga allt vad jag kan för din skull, jag sjunger för himlen..
can't wait
Här är ett klipp ifrån förra årets Luciatrupp..
Kan inte vänta på att få börja sjunga..!!
Gbgs blonda luciatrupp 2010!
