kapitel
Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig.
vad har hänt?
Det är inte som det var..
Det blev så, så som jag var rädd för att det skulle bli.
Jag vill inte höra att ingen duger för mig,
jag vill inte höra att jag är söt, jag vill inte höra..
Kan inte säga detta rakt ut, det blir så fel.
Fegt att skriva det här kanske, ja det är fegt, men det blir lättast så.
Jag förstår bara inte, snälla förklara.
Det blev så, så som jag var rädd för att det skulle bli.
Jag vill inte höra att ingen duger för mig,
jag vill inte höra att jag är söt, jag vill inte höra..
Kan inte säga detta rakt ut, det blir så fel.
Fegt att skriva det här kanske, ja det är fegt, men det blir lättast så.
Jag förstår bara inte, snälla förklara.
Something always brings me back to you
It never takes too long
No matter what I say or do
I'll still feel you here 'til the moment I'm gone
You hold me without touch
You keep me without chains
Set me free, leave me be
I don't want to fall another moment into your gravity
Here I am and I stand so tall
Just the way I'm supposed to be
But you're on to me and all over me
You loved me 'cause I'm fragile
When I thought that I was strong
But you touch me for a little while
And all my fragile strength is gone
I live here on my knees
As I try to make you see
That you're everything I think I need
Here on the ground
I can't seem to let you go
The one thing that I still know is that
You're keeping me down
Something always brings me back to you
It never takes too long...
