Happy halloween
Grrr..
Ikväll ska jag på maskerad med Milla.
Se om ja kan sätta klorna i någon fin pojk också ;)
jag bad dig aldrig dra åt helvete
Det känns fruktansvärt att känna att man inte betyder något, eller spelar någon som helst roll. Som du och jag. En gång var det vi, sedan blev det inte vi, sedan blev det vi fast på ett mindre kärleksfullt sätt och nu är vi ingenting. Ingenting av den historia vi delar spelar någon som helst roll. Det verkar inte som att jag någonsin betydde något för dig. Jag bad dig aldrig dra åt helvete, jag bad dig bara att kämpa, om du nu så gärna ville ha kvar mig..
Varför kämpade du inte? Du sa att du alltid skulle se mig som din vän, men nu existerar jag inte ens? Det var precis det jag trodde egentligen. Men jag hoppades att du skulle springa ikapp mig, krama mig och inte låta mig gå. Ringa upp mig och gråta för att du saknar mig.. Men ofta.
Ibland kan jag nästan säga att jag hatar dig. Men det är inte dig jag hatar. Jag hatar dina falska löften. Ja det är nog bara dem jag hatar. Jag hatar det du säger men inte lever upp till. Visst man är väl inte mer än människa, men ändå. Jag vet inte om det är dig jag saknar, eller om det är den personen som var Du:et i "Du och jag", eller om jag saknar mig själv som jag var då. Jag vet inte. Jag vet att jag har förändrats, jag vet det och alla gör det men skyll inte allt på mig att det har blivit såhär. Och snälla, glöm inte bort mig och vår historia.. Jag önskade att det spelade någon roll för dig.
Men jag kan fortsätta le ändå. För folk som fortfarande finns i min närhet säger att det är bra att jag slutat lägga energi på dig. Visst, nästan slutat. För här sitter jag ju och skriver ett helt blogginlägg om dig. Jag ler för det mesta.. Inte alltid, det gör ingen. Jag är inte helt nöjd med vad som hänt, men helt nöjd blir man aldrig eller hur? Ingenting kan vara perfekt, men man kan ju alltid försöka. Jag försökte kämpa, men att kämpa själv är inte alltid det lättaste. Jag trodde du skulle möta mig halvvägs men nej. Det enda jag kan säga nu är att jag saknar dig och jag önskar att du kunde sakna mig också.
Varför kämpade du inte? Du sa att du alltid skulle se mig som din vän, men nu existerar jag inte ens? Det var precis det jag trodde egentligen. Men jag hoppades att du skulle springa ikapp mig, krama mig och inte låta mig gå. Ringa upp mig och gråta för att du saknar mig.. Men ofta.
Ibland kan jag nästan säga att jag hatar dig. Men det är inte dig jag hatar. Jag hatar dina falska löften. Ja det är nog bara dem jag hatar. Jag hatar det du säger men inte lever upp till. Visst man är väl inte mer än människa, men ändå. Jag vet inte om det är dig jag saknar, eller om det är den personen som var Du:et i "Du och jag", eller om jag saknar mig själv som jag var då. Jag vet inte. Jag vet att jag har förändrats, jag vet det och alla gör det men skyll inte allt på mig att det har blivit såhär. Och snälla, glöm inte bort mig och vår historia.. Jag önskade att det spelade någon roll för dig.
Men jag kan fortsätta le ändå. För folk som fortfarande finns i min närhet säger att det är bra att jag slutat lägga energi på dig. Visst, nästan slutat. För här sitter jag ju och skriver ett helt blogginlägg om dig. Jag ler för det mesta.. Inte alltid, det gör ingen. Jag är inte helt nöjd med vad som hänt, men helt nöjd blir man aldrig eller hur? Ingenting kan vara perfekt, men man kan ju alltid försöka. Jag försökte kämpa, men att kämpa själv är inte alltid det lättaste. Jag trodde du skulle möta mig halvvägs men nej. Det enda jag kan säga nu är att jag saknar dig och jag önskar att du kunde sakna mig också.
Nytt rum!
trivs underbart bra i mitt nya fina rosa rum.
Fattar ingenting!
Sitter på kära EH med Susanna och försöker verkligen förstå mig på imperialismen, ryska revolutionen och första världskriget.. Det går inget vidare. Vi upprepar orden "jag fattar verkligen inte" i stort sett hela tiden. Det är skott och krig och drivkrafter hit och massa skit.. Ni undrar kanske varför ja sitter här och skriver detta skitsnack istället för att plugga, det är bara för att ja inte fattar. Usch, hatar o plugga sånt som jag egentligen inte bryr mig om.
Vi två är sämst på att plugga.. verkligen..
Susanna har en teori om att hon pluggar dåligt pga. sexabstinens..
Haha möjligt!
Nu ska jag plugga vidare.. EH stänger om en timma och då ska ja vara klar.
Imorgon är det sista dagen innan lovet.
wonderfuul!
Maskerad i morgon också, hos lovisa och jag känner peppen!
Jag kommer vara så sexy, haha.
Hajhaj!
?&€%#€"&%!"#
Bajsdag.
Så nu ska ja gå ut i dimman och dricka en kopp te.
Sedan ska ja krypa ner i min säng och vänta på att denna dagen ska försvinna iväg.
Imorgon bitti blir det en tidig kaffe med finaste Milla.
Bra start på morgondagen i alla fall! =)
Va?
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
och jag kan inte skilja på om jag vill va me dig
och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
och jag önskar att jag va en sån som inte tänker alls.
Vill skrika
Vill du gå till ett berg med mig?
Vill du stå där med mig och bara skrika?
Skrik och gråt med mig..
Snälla?
För somliga ser det dom vill se..
Wake up
I'll do anything for you
Kill anyone for you
So leave yourself intact
'cause I will be coming back
I love you
And I will annoy you
With every waking breath
Until you decide to wake up..
With every waking breath
Until you decide to wake up..
Att finnas
En människa kan betyda mer än man vill..
Men de människorna som betyder mest är de som har lämnat ett avtryck. De hjälpt mig bara genom att vara sig själva. Det är änglar, verkliga änglar. Och de änglarna är värda att ta hand om, även om det inte finns ett skit man kan göra mer än att finnas där så är det värt det. Jag kan liksom inte inte bry mig om en sådan person.
Som den personen som fick mig ur en förälskelse som jag gått och mått dåligt av i sjukt många år helt i onödan. Den ängeln kommer jag vara evigt tacksam till, för det betyder mer än någon kan förstå att jag kunde ta mig ur det där, för jag var helt fast och grät allt för ofta för att jag inte trodde att ja dög för någon alls och såg ingen mening. Men nu har jag i alla fall börjat förstå, jag är gjort stora steg för att vara mig och det mesta är tack vare att jag träffade denna person med osynliga vingar som fick mig att tänka på något helt annat.
Och den som portar sin egen bräcklighet kommer få svårt att finna fram till någon annans. Har man en gång knackat på en dörr utan att bli insläppt, så kan det bli svårare att knacka igen. I detta kan det vila en plikt. Att då det är du själv som hör en knackning på den dörr som är din egen, skyldigheten att öppna den. Att ursäkterna att inte, blir den spindelväv som ska klibbas över dina vingar.
En människa kan betyda allt, medan en annan bara betyder lite.
Men de människorna som betyder mest är de som har lämnat ett avtryck. De hjälpt mig bara genom att vara sig själva. Det är änglar, verkliga änglar. Och de änglarna är värda att ta hand om, även om det inte finns ett skit man kan göra mer än att finnas där så är det värt det. Jag kan liksom inte inte bry mig om en sådan person.
Som den personen som fick mig ur en förälskelse som jag gått och mått dåligt av i sjukt många år helt i onödan. Den ängeln kommer jag vara evigt tacksam till, för det betyder mer än någon kan förstå att jag kunde ta mig ur det där, för jag var helt fast och grät allt för ofta för att jag inte trodde att ja dög för någon alls och såg ingen mening. Men nu har jag i alla fall börjat förstå, jag är gjort stora steg för att vara mig och det mesta är tack vare att jag träffade denna person med osynliga vingar som fick mig att tänka på något helt annat.
Och den som portar sin egen bräcklighet kommer få svårt att finna fram till någon annans. Har man en gång knackat på en dörr utan att bli insläppt, så kan det bli svårare att knacka igen. I detta kan det vila en plikt. Att då det är du själv som hör en knackning på den dörr som är din egen, skyldigheten att öppna den. Att ursäkterna att inte, blir den spindelväv som ska klibbas över dina vingar.
Att finnas till för någon annan är inte lätt. Det är bara nödvändigt.
Att inte vara stridsvagn. Att vara minnet av en bräcklighet. Också.
You're just a boy, and you don't understand
I know how it hurts
When you lose the one you wanted,
'cause he's taking you for granted
and everything you had got destroyed
It's a little too late for you to come back
Say it's just a mistake..
Think I'd forgive you like that?
If you thought I would wait for you,
you thought wrong
Hes
Om du hör någon ropa så är det jag. Jag och den lilla flickan inom mig. Hand i hand står vi här, och vi ropar. På dig. Vi har inte gett upp. Fåglarna lyfter när det hör oss. Oroliga. Skrämda. eller så dansar de bara till våra röster. Åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig. Jag är Anna. Jag är arton år. Och jag är livrädd.
Det är så logiskt, alla fattar utom du. Du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu..
