AnnaArmida

Idag grät jag på riktigt för första gången på länge.
Detta är vad som fick mig att gråta..


Jag har velat gråta. Jag har velat känna.
Men allt har varit tomt.
Inga känslor.
Inget har varit kul.
Inget har gjort mig lycklig.
Likgiltig.

Men så talade filmen till mig:

"Du är stark, det kommer blir bra.
Men det finns några saker jag vill att du ska veta.
Jag önskar att jag hade vetat,
och jag önskar att nån hade sagt till mig
att det är okej att känna.
Det är okej att känna ilska.
Det är okej att känna frustration.
Det är okej att vara ledsen.
Det är okej att känna saknad.
Det är okej att skrika och stampa och slå.
Men det är också okej att ibland vara glad,
och att skratta.
Det är inte ditt fel!
Och kom ihåg, det är okej att känna."

Jag har inte cancer.
Men jag hade glömt av att man får känna.
Jag hade stängt av.
Men idag så började jag känna igen.


Sprid den här filmen och stöd ung cancer.
www.ungcancer.se
För att hjälpa och stödja unga vuxna som drabbas av cancer.
Fantastiskt.