AnnaArmida

Been torn apart,
got so many scratches and scars,
maybe they wont all go away,
but they'll fade,
maybe time can mend us together.. again.
Its not what we've done but, how far we've come.

We will recover
the worst is over, now.
All those fires we've been walking through,
and still we survive, somehow.
We will recover
the worst is behind
and it hurts, but in time, i know that we will recover.

Got so much to lose,
seems ive lost my power to choose, oh
what to love and when to let go,
that all changed,
get biten once and then your afraid
what a waste,
look what we've done,
how far we've come..

We will recover,
the worst is over, now.
All those fires we've been walking through,
and still we survive, somehow.

We will recover,
the worst is behind,
and it hurts, but in time, i know that we will recover.
Everybodys gotta, a reason to cry,
and everybody fights but, not everyone survives
and everybodys searching, not everybody finds
and im still in recovery, and i'll make it alive?

We will recover,
the worst is over, now.
all those fires we've been walking through
and still we survive, somehow.

we will recover
the worst is behind, and it hurts but in time,
i know that we will recover,
the worst is over, now.
And all those fires we've been walking through,
and still we survive, somehow.
We will recover,
the worst is behind
and it hurts, but in time, i know that we will recover

Dina läppar, din hud
din lukt och dina ögon.
Så fort jag blundar
vad fan ska jag göra.
Jag som aldrig blir speciellt imponerad
nu ligger jag vaken vill bara ha mera.

Så vi hördes aldrig
och det gör ingenting.
För jag skrattar mycket
har massor omkring mig.
Ett underbart liv
och dem bästa av vänner.
Men hur kunde du inte
känna det som jag kände?

Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du...
är du...

Så som det kändes
när du sa mitt namn.
Så äkta det kändes
när du höll min hand.
Men dagarna går
säkert månader med.
hoppas allt är lugnt vill dig bara väl

Vi hördes aldrig
kanske var det lika bra.
Kanske fattades något
tänk om vi kunde va.
Om vi hörde ihop
som inga andra.
Vi kanske till och med var gjorda för varandra...

Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
Vad ska jag göra nu?
När den enda jag vill ha är du...
är du...

Vissa kvällar är svårare än andra.
Ikväll är en sån kväll.
Men vi ska ses igen, vi måste det,
utan att tro det så orkar jag inte..

"Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig."

-Stephenie Meyer, När jag hör din röst, kapitel 4

Nu börjar mitt liv igen.

whatever this world can give to me 

It's you, you're all I see 

Ooo, you make me live now honey 

Ooo, you make me live 

You're the best friend 

that I ever had 

I've been with you such a long time 

You're my sunshine 

And I want you to know 

That my feelings are true 

I really love you 

You're my best friend 

Vad ska jag säga till alla som inte förstår? Alla som säger att jag är stark. Stark? Jag överlever. Men att överleva är inte detsamma som att klara av att leva. Det finns två alternativ. Att leva eller att dö. Det handlar inte om styrka. Och lever jag så gör jag det livet kräver. Går upp, äter frukost och så vidare. Men jag klarar mig inte. Vad ska jag säga till alla som inte förstår? Glöm inte bort mig. Hör av er. Kom på besök. Ge inte upp även om jag är avvisande. Det är nog det svåraste. Att vilja gemenskap men inte klara av den. Att vilja närhet när allt är avstånd.

Känner ingenting.

Ja, jag sprider rykten.

vänta bara på att den ska växa i den andres hjärta, 

Utgå ifrån någon som får dig att le, 

kanske löjlig grej att ha panik över. Eller inte, bestäm själv! Jag vill fira nyår där jag mår bra! med mina vänner men just nu verkar det bli jag och spotify ensamma på mitt rosa rum. Samtidigt som jag kommer veta att alla är ute förhoppningsvis har roligt och firar in det nya året precis som man ska göra. fuck. 

Jag ligger i sängen och kan ej finna ro, vet inte längre vad jag ska tro. 

Jag hoppades länge på svar ifrån dig, att du skulle vakna och tänka på mig.

Ta mig tillbaka in i ditt liv, jag ångrar mig nu jag vill inte va fri. 

Jag bönar och ber men kär va det sista som jag ville bli.

Jag tänker på alla saker jag sa, allt som jag lovat när det kändes bra, 

jag menade allt men höll det inte..

Förlåt.

Jag ville va stolt utan regler och krav men gud va ja önskar att jag hade dig kvar..

Märkligt att det skulle vara så svårt att svälja sin stolthet och be om förlåt.

Jag ville va stark och klara mig själv men fan va ja behöver dig här nu ikväll..

Så snälla ta mig tillbaka in i ditt liv, jag ångrar mig nu..

kär va det sista som jag ville bli..

And then, there's another kind of love: the cruelest kind. The one that almost kills its victims. It's called unrequited love. On that I am an expert. Most love stories are about people who fall in love with each other. But what about the rest of us? What about our stories, those of us who fall in love alone? We are the victims of the one-sided affair. We are the cursed of the loved ones. We are the unloved ones, the walking wounded. The handicapped without the advantage of a great parking space!

Det är la gött me sovmorgon liksom?

"allting kommer lösas och bli bättre igen" (afasi & filthy - jobb)

Sitter på kära EH med Susanna och försöker verkligen förstå mig på imperialismen, ryska revolutionen och första världskriget.. Det går inget vidare. Vi upprepar orden "jag fattar verkligen inte" i stort sett hela tiden. Det är skott och krig och drivkrafter hit och massa skit.. Ni undrar kanske varför ja sitter här och skriver detta skitsnack istället för att plugga, det är bara för att ja inte fattar. Usch, hatar o plugga sånt som jag egentligen inte bryr mig om. 

Bajsdag.