goodnight and go
Jag kan inte sånt här!
Det känns...
ja det känns bra,
som att det skulle kanske kunna gå.
Skipping beats,
Blushing cheeks.
I am struggling..
Daydreaming,
You get me every time.
Why do you have to be so cute?
It's impossible to ignore you..
Must you make me laugh so much?
It's bad enough we get along so well..
Say goodnight and go.
One of these days,
You'll miss your train,
And come stay with me...
We'll have drinks,
And talk about things and,
Any excuse to stay awake with you..
You'll sleep here,
I'll sleep there,
But then the heating may be down again,
At my convenience...
We'd be good,
We'd be great together...
Blushing cheeks.
I am struggling..
Daydreaming,
You get me every time.
Why do you have to be so cute?
It's impossible to ignore you..
Must you make me laugh so much?
It's bad enough we get along so well..
Say goodnight and go.
One of these days,
You'll miss your train,
And come stay with me...
We'll have drinks,
And talk about things and,
Any excuse to stay awake with you..
You'll sleep here,
I'll sleep there,
But then the heating may be down again,
At my convenience...
We'd be good,
We'd be great together...
Shoot me down again..
...It won't hurt when the killing is done by a friendVad vill du säga när allting blivit sagt?Vad vill du känna när någon tagit din makt?Vem vill du spela när du lagt alla kort?Och hur vill du leva när tiden går för fort?Du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mittMen ska jag känna ja då ska det finnas tid att känna frittDu ville träffa mig i veckan Det var nån dag som passa dig Du tog förgivet att jag kunde Men du glömde fråga mig Du glömde fråga mig Du flyger högre än oss andra De får se upp varenda gång Först när du tar dig ner på jorden Först då kan jag va din vän Melissa Horn
Afraid they'll see that she's lost her direction
Sånglektion.
She swears that there's no difference
Ska sjunga upp,
Värma upp kroppen,
Rösten..
Det går inte.
Musklerna i mig vill inte röra sig,
Rösten vill inte höras.
JAG VILL BORT!
...jag kan.
Jag vet att jag kan.
Jag orkar bara inte.
Jag orkar inte lägga tid på att passa in i alla andras mall.
Jag sjunger inte bäst
Jag är inte roligast
Jag är inte snyggast,
Smalast.
Jag vet det!
Jag är bara jag.
Mer än så kan jag inte göra.
Jag försöker.
Försöker vara så bra jag kan.
Alla misslyckas
men de flesta försöker.
Jag försöker.
She hates the sound that goodbye's make
She prays one day she'll find someone to need her
She swears that there's no difference
Between the lies and compliments
It's all the same if everybody leaves her
And every magazine tells her she's not good enough
The pictures that she sees make her cry
She's given boys what they want
And tries to act nonchalant
Afraid they'll see that she's lost her direction
She's not a drama queen
She doesn't want to feel this way
Only 18 but tired..
She would change everything for happy ever after
Caught in the in-between a beautiful disaster
She just needs someone to take her home
She's just the way she is but no one's told her that's okay
marken kommer efter fallet
Vad ska man göra när man inte alls känner för att gå till skolan?
Jag är påväg neråt igen och jag vill inte. Jag vägrar! Men när man börjat falla, hur ska man då resa sig upp? Det är först när du är nere på marken som du kan ta dig upp.. Jag befinner mig mitt i fallet och vet att marken kommer. Jag är rädd. För jag vet att det kommer göra ont, jag vet att jag kommer riva upp både handflator och knän, och i värsta fall går säkert jeansen sönder också.
Jag vet att marken kommer men jag kan inte undgå den mitt i fallet.
Help, I have done it again
Och när anledningen inte bara är att man inte orkar.
Jag orkar inte och jag vill inte, inte alls.
Får näst intill ångest över att behöva befinna mig där.
Kanske gjorde jag fel val helt enkelt.
Älskade musik.
Notera, älskaDE...
Älskar inte längre.
Min glädje för musiken har försvunnit för man får inte göra det man vill göra.
Jag vill kunna göra det som är jag, men nej, det är inte enligt utbildningen.
Det finns fula ursäkter för allt.
Jag är påväg neråt igen och jag vill inte. Jag vägrar! Men när man börjat falla, hur ska man då resa sig upp? Det är först när du är nere på marken som du kan ta dig upp.. Jag befinner mig mitt i fallet och vet att marken kommer. Jag är rädd. För jag vet att det kommer göra ont, jag vet att jag kommer riva upp både handflator och knän, och i värsta fall går säkert jeansen sönder också.
Jag vet att marken kommer men jag kan inte undgå den mitt i fallet.
Help, I have done it again
I have been here many times before
I hurt myself again today
And, the worst part is there's no one else to blame
Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
and needy
Warm me up
And breathe me
Ouch
I hurt myself again today
And, the worst part is there's no one else to blame
Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
and needy
Warm me up
And breathe me
Ouch
I have lost myself again
Lost myself and I am nowhere to be found,
I think that I might break
Lost myself again and I feel unsafe
Lost myself and I am nowhere to be found,
I think that I might break
Lost myself again and I feel unsafe
Happy halloween
Grrr..
Ikväll ska jag på maskerad med Milla.
Se om ja kan sätta klorna i någon fin pojk också ;)
jag bad dig aldrig dra åt helvete
Det känns fruktansvärt att känna att man inte betyder något, eller spelar någon som helst roll. Som du och jag. En gång var det vi, sedan blev det inte vi, sedan blev det vi fast på ett mindre kärleksfullt sätt och nu är vi ingenting. Ingenting av den historia vi delar spelar någon som helst roll. Det verkar inte som att jag någonsin betydde något för dig. Jag bad dig aldrig dra åt helvete, jag bad dig bara att kämpa, om du nu så gärna ville ha kvar mig..
Varför kämpade du inte? Du sa att du alltid skulle se mig som din vän, men nu existerar jag inte ens? Det var precis det jag trodde egentligen. Men jag hoppades att du skulle springa ikapp mig, krama mig och inte låta mig gå. Ringa upp mig och gråta för att du saknar mig.. Men ofta.
Ibland kan jag nästan säga att jag hatar dig. Men det är inte dig jag hatar. Jag hatar dina falska löften. Ja det är nog bara dem jag hatar. Jag hatar det du säger men inte lever upp till. Visst man är väl inte mer än människa, men ändå. Jag vet inte om det är dig jag saknar, eller om det är den personen som var Du:et i "Du och jag", eller om jag saknar mig själv som jag var då. Jag vet inte. Jag vet att jag har förändrats, jag vet det och alla gör det men skyll inte allt på mig att det har blivit såhär. Och snälla, glöm inte bort mig och vår historia.. Jag önskade att det spelade någon roll för dig.
Men jag kan fortsätta le ändå. För folk som fortfarande finns i min närhet säger att det är bra att jag slutat lägga energi på dig. Visst, nästan slutat. För här sitter jag ju och skriver ett helt blogginlägg om dig. Jag ler för det mesta.. Inte alltid, det gör ingen. Jag är inte helt nöjd med vad som hänt, men helt nöjd blir man aldrig eller hur? Ingenting kan vara perfekt, men man kan ju alltid försöka. Jag försökte kämpa, men att kämpa själv är inte alltid det lättaste. Jag trodde du skulle möta mig halvvägs men nej. Det enda jag kan säga nu är att jag saknar dig och jag önskar att du kunde sakna mig också.
Varför kämpade du inte? Du sa att du alltid skulle se mig som din vän, men nu existerar jag inte ens? Det var precis det jag trodde egentligen. Men jag hoppades att du skulle springa ikapp mig, krama mig och inte låta mig gå. Ringa upp mig och gråta för att du saknar mig.. Men ofta.
Ibland kan jag nästan säga att jag hatar dig. Men det är inte dig jag hatar. Jag hatar dina falska löften. Ja det är nog bara dem jag hatar. Jag hatar det du säger men inte lever upp till. Visst man är väl inte mer än människa, men ändå. Jag vet inte om det är dig jag saknar, eller om det är den personen som var Du:et i "Du och jag", eller om jag saknar mig själv som jag var då. Jag vet inte. Jag vet att jag har förändrats, jag vet det och alla gör det men skyll inte allt på mig att det har blivit såhär. Och snälla, glöm inte bort mig och vår historia.. Jag önskade att det spelade någon roll för dig.
Men jag kan fortsätta le ändå. För folk som fortfarande finns i min närhet säger att det är bra att jag slutat lägga energi på dig. Visst, nästan slutat. För här sitter jag ju och skriver ett helt blogginlägg om dig. Jag ler för det mesta.. Inte alltid, det gör ingen. Jag är inte helt nöjd med vad som hänt, men helt nöjd blir man aldrig eller hur? Ingenting kan vara perfekt, men man kan ju alltid försöka. Jag försökte kämpa, men att kämpa själv är inte alltid det lättaste. Jag trodde du skulle möta mig halvvägs men nej. Det enda jag kan säga nu är att jag saknar dig och jag önskar att du kunde sakna mig också.
Va?
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
och jag kan inte skilja på om jag vill va me dig
och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
och jag önskar att jag va en sån som inte tänker alls.
Vill skrika
Vill du gå till ett berg med mig?
Vill du stå där med mig och bara skrika?
Skrik och gråt med mig..
Snälla?
För somliga ser det dom vill se..
Att finnas
En människa kan betyda mer än man vill..
Men de människorna som betyder mest är de som har lämnat ett avtryck. De hjälpt mig bara genom att vara sig själva. Det är änglar, verkliga änglar. Och de änglarna är värda att ta hand om, även om det inte finns ett skit man kan göra mer än att finnas där så är det värt det. Jag kan liksom inte inte bry mig om en sådan person.
Som den personen som fick mig ur en förälskelse som jag gått och mått dåligt av i sjukt många år helt i onödan. Den ängeln kommer jag vara evigt tacksam till, för det betyder mer än någon kan förstå att jag kunde ta mig ur det där, för jag var helt fast och grät allt för ofta för att jag inte trodde att ja dög för någon alls och såg ingen mening. Men nu har jag i alla fall börjat förstå, jag är gjort stora steg för att vara mig och det mesta är tack vare att jag träffade denna person med osynliga vingar som fick mig att tänka på något helt annat.
Och den som portar sin egen bräcklighet kommer få svårt att finna fram till någon annans. Har man en gång knackat på en dörr utan att bli insläppt, så kan det bli svårare att knacka igen. I detta kan det vila en plikt. Att då det är du själv som hör en knackning på den dörr som är din egen, skyldigheten att öppna den. Att ursäkterna att inte, blir den spindelväv som ska klibbas över dina vingar.
En människa kan betyda allt, medan en annan bara betyder lite.
Men de människorna som betyder mest är de som har lämnat ett avtryck. De hjälpt mig bara genom att vara sig själva. Det är änglar, verkliga änglar. Och de änglarna är värda att ta hand om, även om det inte finns ett skit man kan göra mer än att finnas där så är det värt det. Jag kan liksom inte inte bry mig om en sådan person.
Som den personen som fick mig ur en förälskelse som jag gått och mått dåligt av i sjukt många år helt i onödan. Den ängeln kommer jag vara evigt tacksam till, för det betyder mer än någon kan förstå att jag kunde ta mig ur det där, för jag var helt fast och grät allt för ofta för att jag inte trodde att ja dög för någon alls och såg ingen mening. Men nu har jag i alla fall börjat förstå, jag är gjort stora steg för att vara mig och det mesta är tack vare att jag träffade denna person med osynliga vingar som fick mig att tänka på något helt annat.
Och den som portar sin egen bräcklighet kommer få svårt att finna fram till någon annans. Har man en gång knackat på en dörr utan att bli insläppt, så kan det bli svårare att knacka igen. I detta kan det vila en plikt. Att då det är du själv som hör en knackning på den dörr som är din egen, skyldigheten att öppna den. Att ursäkterna att inte, blir den spindelväv som ska klibbas över dina vingar.
Att finnas till för någon annan är inte lätt. Det är bara nödvändigt.
Att inte vara stridsvagn. Att vara minnet av en bräcklighet. Också.
You're just a boy, and you don't understand
I know how it hurts
When you lose the one you wanted,
'cause he's taking you for granted
and everything you had got destroyed
It's a little too late for you to come back
Say it's just a mistake..
Think I'd forgive you like that?
If you thought I would wait for you,
you thought wrong
Hes
Om du hör någon ropa så är det jag. Jag och den lilla flickan inom mig. Hand i hand står vi här, och vi ropar. På dig. Vi har inte gett upp. Fåglarna lyfter när det hör oss. Oroliga. Skrämda. eller så dansar de bara till våra röster. Åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig. Jag är Anna. Jag är arton år. Och jag är livrädd.
Det är så logiskt, alla fattar utom du. Du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu..
säger det igen
Det verkar ha blivit ett land av matematiker
De ser på livet som en uppgift som måste lösas
En fråga som garanterat har ett svar
Lev bara..
Snälla.
Lev ditt liv som DU vill leva det och skit i alla andra.
Du behöver inte lösa allt som ett mattetal eller nån biologiuppgift.
Det funkar inte så.
Livet ska levas och inte förklaras.
Jag avsäger mig allt världsligt som inte vill mig nått
Sverige har gjort sig av mig Gud
Vi verkar inte behöva honom längre
Endast 17% av Sveriges invånare tycker att religionen är viktig
Vi verkar ha blivit ett land av matematiker
Vi ser livet som en uppgift som måste lösas
En fråga som garanterat har ett svar
Men döden har små skrynkliga fötter som aldrig fick chansen att lära sig gå
Kanske är det inte vi som gjort oss av med Gud?
Kanske är det Gud som gjort sig av med oss..
Och det är som att vi rör vid våra egna liv som något främmande
Vår förvirring har ingen spegel
Så Gud är för oss otrygga stackare
För oss svaga med hjärtat fyllt av kaos
Och så Sverige mitt i allt det här
Detta outsägligt vackra land
Med sina sjöar som ögon mot underjorden
Med sina småstäder och smågator
Med sina pizzerior och övergivna busshållplatser
Och vi hör Gud som en röst i trapphuset
Sen kan dom där matematiska stackarna försöka förvandla änglarna till siffror
Jag avsäger mig allt värdsligt som inte vill mig nått
För Gud är redan här
Och vi är alla värda allting gott som händer oss
-Marcus Birro
Han va o snackade idag i skolan, otroligt skön och rolig människa.
Smart kille faktiskt.
Tänkvärd dikt också.
Typ bara så jag kände idag.
Ska sova nu I think.
/ Anna
Det får räcka
Nu får det vara nog! Seriöst. Varför ska jag ta skit hela tiden? Jag förstår inte vad jag gör för fel, så mycket har jag inte förändrats och du sitter och säger att du inte känner mig längre. Va bra, då känner vi inte varandra längre då för du kanske gav upp för längesedan.
Jag sitter här. Jag är samma Anna, samma person innerst inne och om inte det duger så stay away liksom. Och om det är något jag inte tål så är det dubbelmoral. Det är ju nästan komiskt..
You're neither friend or foe
though I can't seem to let you go
The one thing that I still know is that you're keeping me down
Nu ska jag sova.
Ska upp tidigt för religionsdag och sedan orientering..
/Anna
Illusioner
Jag har sett på moln från båda sidor nu. Har sett inifrån och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner. Och nu minns jag, jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.
Kom sommarnätter under stjärnor kom.. För jag saknar hur det var, så som det var den där kvällen när vi låg på betongen vid sjön och bara tittade. Allt det är försvunnet och förlorat, och du lämnar det skrattande när du gått..Om du brydde dig säg inte till nån för jag vill inte veta. Jag ber dig bara snälla, ge inte bort dig själv!
Jag har sett kärlek från båda sidor nu. Allt från att ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner. Och nu minns jag, jag förstår inte kärlek, inte det minsta.
Och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
Du eller jag, vem är konstigast? Är det bara jag som förändrats?
ja något är borta men något hittas, varje dag..
Jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.
try..
I wish I hadn't seen all of the realness
And all the real people are really not real at all
The more I learn, the more I learn
The more I cry, the more I cry
As I say goodbye to the way of life
I thought I had designed for me
I'm all I'll ever be
But all I can do is try
All of the moments that already passed
We'll try to go back and make them last
All of the things we want each other to be
We never will be
And all the real people are really not real at all
The more I learn, the more I learn
The more I cry, the more I cry
As I say goodbye to the way of life
I thought I had designed for me
I'm all I'll ever be
But all I can do is try
All of the moments that already passed
We'll try to go back and make them last
All of the things we want each other to be
We never will be
Det gör ont..
För du fungerar så bra utan mig.
tomrum
Vad händer?
Jag har ingen aning..
Undrar om någon kan förklara för mig?
Jag gör allt så gott jag kan men det känns inte som att det räcker..
Jag försöker och jag vill
Otillräcklig
Dina ord gjorde mig stark
Värmde mitt hjärta
Nu är de borta
Jag är luft för dig
Du tar mig mellan hopp och förtvivlan
River upp såret när det just börjat läka
Du sa jag var speciell
Jag vet de orden var sanna
Jag gjorde dig aldrig något ont
Vem ska jag då vara för att duga
Jag har en stark känsla av att den här hösten inte kommer bli som jag tänkt. Men det blir ju sällan som man tänkt eller hur... Eller kanske så blir det precis så som man visste att det skulle bli, fast man egentligen inte ville inse det från början.
Vet ni att ibland saknar jag att vara liten, eller i alla fall mindre.. Då ens problem var att man inte fick det man pekade på i affären. Nu blir problem så mycket större, speciellt när det känns som att de attackerar ifrån alla håll. Jag står i ett stort tomt rum och har alla möjligheter att göra vad jag vill med det där rummet.. men plötsligt så faller rummet samman och under de nedfallna väggarna ligger jag.
Men jag klarar det.
Jag vet att jag gör det för att jag måste.
Ger nästan upp här, men jag ska inte..
Ska i alla fall försöka att inte ge upp, det är första målet..
/ Anna
Genomblöt
Har precis varit ute i spöregnet och bara gått. Satt i soffan och tittade ut genom fönstret och såg att det öste ner och bestämde mig för att gå ut. Låter lite konstigt kanske.. men det var ganska skönt faktiskt.
Det händer mycket men samtidigt ganska lite i mitt liv just nu. Sommaren är snart slut och det känns inte som att jag har haft något lov alls. Har pendlat och jobbat i stort sett hela tiden.. Men ikväll sitter jag hemma i Göteborg och bara tar det så lugnt som man kan i stort sett. Har legat i soffan och kollat på film och nu lyssnar jag på U2.. Blev helt besatt efter konserten på ullevi i lördags, eller ja, utanför ullevi var jag men men..
Kvällen igår var lååång så jag ska alldeles snart nana kudden.
/ Anna
You act like you never had love, and you want me to go without..
It’s too late tonight to drag the past out into the light
We’re one but we’re not the same, we get to carry each other..
kapitel
Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig.
ögonblick
Har du nånsin tittat på en bild på dig själv och sett en främling i bakgrunden? Man kan ju undra hur många främlingar som har bilder på dig, hur många ögonblick i andras liv du deltagit i... Fanns vi med i någons liv när hennes dröm blev verklighet, eller när hennes dröm dog? Försökte vi komma in? Som om det var vårt öde att vara där? Eller blev vi överraskade av kameran? Tänk efter.. du kan vara en stor del av någon annans liv, utan att ens veta om det...
/ anna
en bild på mig, tagen av Mathias i Madrid.
ser du främlingarna i bakgrunden?
en bild på mig, tagen av Mathias i Madrid.
ser du främlingarna i bakgrunden?
