AnnaArmida

Måndag:

Jag följde Mathias fin fina vägbeskrivning från Madrid ut till Alcobendas.

Det var några byten med metron och sedan buss den sista biten, men jag klarade det alldeles utmärkt!^^

Fick se skolan som han ska tillbringa ett helt år på. Mysigt var det faktiskt.

Det är läskigt att se saker i verkligheten som man bara sett på bild..

Träffade fler klasskompisar och så...

Trots att det var jobbigt att ses så sista dagen och veta att jag ska åka därifrån så var det kul att få se hur han har det, och han verkar ha det bra tycker jag. Sedan tog tiden slut och han följde mig tillbaka till bussen..

Stod där en liten stund och jag försökte verkligen prata utan att gråta. Tror jag lyckades hyfsat bra..

Allt för snabbt enligt mig så kom bussen och vårat hejdå blev som vanligt här hemma, en kram och sedan var jag på bussen. Det var kanske bra det.. hade vi haft längre tid på oss så kanske jag hade fått vätskebrist eller något, haha.

Nej men det är så overkligt..

Först nu så inser man ju hur långt borta han verkligen är.

Min bästa vän, en del av mig, är med flyg mer än 3 timmar bort... Det är en bit det.

Har inte riktigt hunnit smälta alla de blandade känslor jag hade under helgen.

Det känns bara så fruktansvärt overkligt att jag ens har varit där.

Jag ville i alla fall inte åka därifrån, inte så snart i alla fall.

Inte bara för Mathias(förlåt) haha..

Nej men mest för det, men jag gillade faktiskt staden också,

lärde mig snabbt att hitta ganska bra i alla fall.

Vill gärna bort från Göteborg någon gång, testa och bo någon annanstans.
Trivs man inte kan man ju alltid flytta hem igen.
Nej men ja, jag saknar honom, verkligen, men han har det bra och det är jag glad för.
Det var alltså en lyckad helg, synd bara att den gick så fort, som en dröm..Overklig.

Vill ni veta vad Mathias tyckte om helgen kan ni läsa här:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.5047532#kommentera
(lite extra sidvisningar blir han glad för också, det kan jag lova^^)

Det var min helg det..
Till jul så återser jag denna människa..
Vi får la hoppas att tiden går fort..

Kramar !
/ Anna