AnnaArmida

Vi gick ut i den djupa snön, den var så djup att vi fick hålla i varandra för att inte ramla omkull. De andra hade inte kommit ut än, trots att klockan snart närmade sig tolvslaget.

Vi gick ut på den gamla bryggan nere vid sjön, bara han och jag. Vi sa inget till varandra, vi bara stod där och tittade på alla nyårsfyrverkerier. Det var riktigt mysigt. Det enda man hörde var det smällande ljudet av alla raketer. Men den mysiga stunden förstördes när alla andra kom utspringandes från huset med Maria i spetsen.

-Hej! Sa hon med den där irriterande tillgjorda rösten, och gick fram till mig och Aron, eller hon gick förbi mig och fram till Aron och kramade om honom. Jag tittade bort, jag blev bara så irriterad på Maria och hennes falskhet, men det visste hon inte om. Jag låtsades vara hennes vän, för vem vill vara en riktig vän med någon som försöker ta ens kille ifrån en?

Eller, nästan kille, jag var ju kär i Aron, det visste alla om. Det hade jag varit i all evighet kändes det som. I början kändes det som att jag var osynlig för honom men det senaste året hade han börjat komma mig lite närmre och närmre för varje gång vi träffades, och just den här dagen, nyårsafton, då hoppades jag på att något speciellt skulle hända.

Jag väcktes ur mina tankar av att alla började räkna ner, 5..4..3..2..1

-Gott Nytt År! Ropade alla i kör.

-Gott Nytt År. Sa Aron till mig, kramade om mig och gav mig en puss på kinden.

Jag tittade på honom och log, han log tillbaka och tittade ner på mina bara händer,

-Fryser du inte?!

-Jo, lite kanske.

Han tog mina händer i sina och det värmde i hela kroppen.

Det kändes som att detta skulle bli den bästa nyårsafton nånsin.

När vi hade stått ute i kylan en lång stund gick vi tillbaka upp till huset. Tankarna snurrade runt i mitt huvud, skulle detta bli någonting? Hade han börjat gilla mig mer än som kompis?

Jag hade inga svar, det fick visa sig.

Alla satt uppe och pratade hela natten, 9 personer inne på det minsta rum man kan hitta.

Efter några timmar blev det bara för mycket, så jag gick ut därifrån, och Aron kom efter mig.

-Varför går du? Sa han udrande.

-Jag orkar inte med dom bara.

-Jag förstår dig, ska vi gå någon annanstans?

Men innan vi han säga något mer så stack Malin ut huvudet från ett rum lite längre bort i korridoren.

-Kom hit! Vi har as roligt. Sa hon med ett stort leende på läpparna.

Jag orkade inte komma på något annat ställe att gå till så jag gick bara dit.

När vi kom in på rummet lade jag mig rätt ner på sängen, jag var helt slut, men jag ville inte sova trots att jag var hut trött som helst. Aron la sig bredvid mig och la sin arm runt mig.

Jag kände hur hjärtat slog hårdare, det var en skön känsla. Samtidigt blev jag lite rädd, jag hade ju aldrig varit så nära honom förut, men det kändes tryggt i alla fall. Vi låg riktigt nära varandra och han pillade lite försiktigt i mitt hår och jag rös i hela kroppen. Nu ville jag verkligen inte somna, även fast klockan närmade sig 7 på morgonen. Jag ville behålla känslan så länge jag fick.

När jag hade kommit hem från lägergården dagen efter så kändes det som att jag var den lyckligaste personen på jorden. Men jag hade fortfarande en massa frågor, menade han allvar?

Hade han verkligen börjat gilla mig nu? Annars hade han väl inte gjort som han gjorde? Eller?

Nu började jag må dåligt i stället, jag var tvungen att få veta, var detta på riktigt?

Men jag vågade inte ringa, det skulle kännas pinsamt, och jag hade inga pengar på mobilen så jag kunde inte skicka sms heller. Jag fick helt enkelt skicka ett mail.

"Hej, jag måste bara få fråga, menade du något med det du gjorde i natt? Ville bara säga att det betydde jätte mycket för mig i alla fall. Kram"

Senare på kvällen kollade jag om det hade kommit något svar, det hade det. Först vågade jag inte öppna det, tänk om det skulle stå något dåligt, men varför skulle det? Det han gjorde i natt kan ju inte ha varit på skoj. Så jag öppnade det.

"Hej! Du menar inne på Malin och Jessicas rum? Men, jag tror inte att jag är kär i dig, jag skulle kunna göra så med vem som helst. Förlåt, men vi var faktiskt väldigt flummiga och trötta då. Kram Aron"

Ja, där stack lyckan igen. Han skrev det jag fruktade mest. För honom hade allt vara varit på lek, men för mig hade det varit på riktigt. Det kändes som att få en kniv rakt igenom hjärtat.

Hela natten grät jag, hur kunde han skada mig så, det enda jag hade gjort var att älska honom.

Det som jag trodde var en lycklig kärlek för en gångs skull blev den värsta obesvarade kärleken någonsin.