AnnaArmida

Ge mig snask
Ge mig rast och ro i ditt knä
Jag vill ha mer
Jag vill ha hallonglass och puss och smek

Ge mig älsk
Ge mig skratt och lugn i ditt rum
Jag vill ha mer
Jag vill ha russinmuffins och sockertopp

Visst, han fanns
Han tröstade gärna och mer därtill
Men jag ville ha mer
Jag ville ha allt av honom just nu

Så gick han ut
och sa bara det
att det inte går att borsta tänderna tillsammans
i det lilla badrummet vi har
Ibland behöver man vara lite ensam
sa han
och stängde dörren till badrummet

Jag sa förlåt
men det var försent


Tror att det blir ett manus av denna dikten.

Tänker mig två personer i ett förhållande.
De tycker om varandra, litar på varandra och pratar om allt..
Flickan tycker om honom. Pojken tycker om henne.
Hon saknar honom ofta och vill vara med honom..
Men han säger inte att han behöver tid för sig själv,
så tillslut orkar han inte längre... han behöver tid för sig själv.

Flickan ville aldrig ta upp all hans tid, hon ville bara vara en liten del...
Hon ångrar att hon varit krävande, men det var aldrig menat så.
Hon försökte bara visa att han betydde så otroligt mycket för henne.
Men han sa aldrig att han behövde tid.
Hur skulle hon kunna veta det om han inte sa det?

Pojken lämnar flickan,
och allt han kommer med är en anledning som hon knappt förstår..

Tror det får bli något i den stilen.
Kanske.
Det kanske blir någon av de andra dikterna också.
Vi får se.
Något måste det bli i alla fall.

/ Anna <3