vi ska ses igen när tiden tagit slut
Livet kan vara vacket som en soluppgång
Där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
känns en iskall vind
Alla har vi haft nåogn som vi hållit av
som varit en del av våra liv
och den som var vår älskade
vår bäste vän
finns inte längre kvar
Jag har en tro som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut
Trots att skiljas va så svårt så vet jag att du lever
i ett ljus, i det hemmet som vi kallar faderns hus
Jag har ett hopp som jag kan lita på
Jag vet att det bär mig när jag dör
att bortom livet finns en annan dimension det är min säkra tro
Där himlen är fri från varje moln
men plötsligt som en blixt ifrån en himmel klar
känns en iskall vind
Alla har vi haft nåogn som vi hållit av
som varit en del av våra liv
och den som var vår älskade
vår bäste vän
finns inte längre kvar
Jag har en tro som ger mig tröst och styrka
att vi ska ses igen när tiden tagit slut
Trots att skiljas va så svårt så vet jag att du lever
i ett ljus, i det hemmet som vi kallar faderns hus
Jag har ett hopp som jag kan lita på
Jag vet att det bär mig när jag dör
att bortom livet finns en annan dimension det är min säkra tro
Vissa kvällar är svårare än andra.
Ikväll är en sån kväll.
Men vi ska ses igen, vi måste det,
utan att tro det så orkar jag inte..
Miss 'No way, it's all good'
Det är så jag. Tyvärr.
Skärp dig Anna!
Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life
Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!
You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred...such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same
The whole world's scared so I swallow the fear
The only thing I should be drinking is an ice cold beer
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time
Done looking for the critics, cause they're everywhere
They dont like my jeans, they don't get my hair
Exchange ourselves, and we do it all the time
Why do we do that? Why do I do that?
P!nk - fuckin perfect
Skärp dig Anna!
Made a wrong turn, once or twice
Dug my way out, blood and fire
Bad decisions, that's alright
Welcome to my silly life
Mistreated, misplaced, misunderstood
Miss 'No way, it's all good', it didn't slow me down
Mistaken, always second guessing, underestimated
Look, I'm still around
Pretty pretty please, don't you ever ever feel
Like you're less than f*ckin' perfect
Pretty pretty please, if you ever ever feel like you're nothing
You're f*ckin' perfect to me!
You're so mean, when you talk about yourself, you were wrong
Change the voices in your head, make them like you instead
So complicated, look happy, you'll make it!
Filled with so much hatred...such a tired game
It's enough! I've done all I can think of
Chased down all my demons, I've seen you do the same
The whole world's scared so I swallow the fear
The only thing I should be drinking is an ice cold beer
So cool in line, and we try try try, but we try too hard and it's a waste of my time
Done looking for the critics, cause they're everywhere
They dont like my jeans, they don't get my hair
Exchange ourselves, and we do it all the time
Why do we do that? Why do I do that?
P!nk - fuckin perfect
sjukhus
Idag har jag varit på sjukhuset.
Två gånger...
Jag HATAR sjukhus.
Ånget. Sorg. Minnen. Panik. TAMIGHÄRIFRÅNNU.
Ifrån lukten, sängarna, kläderna, sprutorna. allt.
Nej, det är inget ställe jag väljer att vistas på frivilligt.
Med mig är allt okej, och egentligen är det okej med alla runtom också.
Det var inget allt för allvarligt som jag behöver skriva om här.
Sjukt att ett ställe, en byggnad kan framkalla sådana känslor.
Men det stället gör mig rädd.
Jag är rädd för döden.
Det är något jag vet att jag kommer få komma nära igen,
men tanken på det gör mig livrädd.
Orkar inte med den tanken, vill ha frid i den tanken men det går inte.
Är rädd för det varje dag.
Att mina närmsta, min familj, mina vänner ska försvinna, och jag vet att det är så livet funkar.
Jag kommer få vara med om att någon nära dör, och jag själv kommer också att gå det ödet till mötes någon gång.
Men det är läskigt....
Två gånger...
Jag HATAR sjukhus.
Ånget. Sorg. Minnen. Panik. TAMIGHÄRIFRÅNNU.
Ifrån lukten, sängarna, kläderna, sprutorna. allt.
Nej, det är inget ställe jag väljer att vistas på frivilligt.
Med mig är allt okej, och egentligen är det okej med alla runtom också.
Det var inget allt för allvarligt som jag behöver skriva om här.
Sjukt att ett ställe, en byggnad kan framkalla sådana känslor.
Men det stället gör mig rädd.
Jag är rädd för döden.
Det är något jag vet att jag kommer få komma nära igen,
men tanken på det gör mig livrädd.
Orkar inte med den tanken, vill ha frid i den tanken men det går inte.
Är rädd för det varje dag.
Att mina närmsta, min familj, mina vänner ska försvinna, och jag vet att det är så livet funkar.
Jag kommer få vara med om att någon nära dör, och jag själv kommer också att gå det ödet till mötes någon gång.
Men det är läskigt....
Dom tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås
Kent - Sjukhus
<3
hörde din röst för första gången sen den 8 april....
gråter gråter gråter gråter gråter..
vill att du ska vara här nu..
saknar dig så in i helvete..
Pappa, kom tillbaka..
saknar dig
älskar dig
gråter gråter gråter gråter gråter..
vill att du ska vara här nu..
saknar dig så in i helvete..
Pappa, kom tillbaka..
saknar dig
älskar dig
året jag helst vill få ogjort..
2010...
Det året jag aldrig kommer glömma..
Det året då allt som inte fick hända, hände..
Hur ljuvligt det är att mötas påväg mot jerusalem,
en återlöst syskonskara när ensam man vandarar hem.
Det är som en fläkt ifrån ovan som herren oss sänder ner,
att stärka den trötte vandrarn som upp emot himlen ser.
Såhär i efterhand så blir den här texten märkligt träffsäker.
Roger var omgiven av människor som älskade honom och som respekterade honom. Inte minst den egna familjen, mor och far, bror Rolf med familj och så alla vänner och alla här i smyrnaförsamlingen. Rogers liv och hans öde bekräftar ju också att längst längst inne så är en människa alltid ensam. Mitt i goda och varma relationer så kan det hända att man kämpar en tyst och ganska ensam kamp, det är den här sångens ord, när ensam man vandrar hem. Roger tillhörde den där återlösta syskonskaran som fick va en fläkt ifrån ovan som stärkte så många av oss. Men Roger var också den ensamme vandraren som upp emot himmelen såg. För dit ville Roger, och dit skulle han, och dit har herrens hand nu fört honom. Till det som inte ett öga har sett, ingen människa anat, det som Gud har berett åt dom som älskar honom.
Redan som liten, som barn så visade sig dom egenskaper hos Roger som sen kom att känneteckna hans liv. Pappa Sven och mamma Karin har berättat att han va ett väldigt väldigt snällt och mycke omtänksamt barn. Han var intresserad av det mesta tidigt men hade väldigt lågt sportintresse. Han var ingen tävlingsmänniska. Däremot så var han väldigt hjälpsam och tidigt visade sig ett särskilt hjärta för dom aldra svagaste.
Med sig hemifrån så bar Roger en varm och trygg kristen tro. En tro som växte och blev hans egen. Roger låg till en början ganska lågt offentligt men han blev ändå ganska snart en offentlig personlighet i den här församlingens liv. Och han lyckades förgylla knastertorra ekonomiska redogörelser med en precis lagom liten dos av oväntad humor.
Roger var en väldigt mångskiftande och intressant människa vars nyfikenhet och kunnande spände över vida fält. Han var öppen och lyssnande och faktiskt ofta beredd att tänka om. Även när det gällde tron så var den inte ett färdigt format paket för Roger. Han brottades med Gud och vågade brottas med dom svåra frågorna, och han hade lite svårt för det allt för tvärsäkra. Och ändå fanns där en fast personlighet, han var den han var oavsett omgivning. MAn visste alltid var man hade Roger, de dagar som han var pressad av arbete eller möjligen bekymrad över något, ja då märkte man det för då blev dom där vardagliga mötena korta och effektiva. Men alla dom andra dagarna, och dom var många, då vinkade han in en i rummet och så hade han något roligt att visa på datorn eller spela upp på någon av sina märkliga musikmaskiner. "Lyssna på det här" sa han, så lutade han sig tillbaka i skinnfotöljen och höjde volymen. Man visste aldrig vad som skulle komma. Ofta var det klassisk musik, men det kunde också vara nån amerikansk kvartettsång eller sofia karlsson eller något förvånande Kent. Vi förstod ju snart, när det gällde det sistnämnda att hans musikaliska nyorientering berodde på att du Anna och han hade funnit varandra varandra i en gemenskap i musiken där ni öppnade nya världar för varandra...
Från begravningen.. mer kanske kommer, det är terpi att lyssna på det och skriva det. Jag gråter en del och det är skönt, för då vet jag att jag lever.
Det året jag aldrig kommer glömma..
Det året då allt som inte fick hända, hände..
Hur ljuvligt det är att mötas påväg mot jerusalem,
en återlöst syskonskara när ensam man vandarar hem.
Det är som en fläkt ifrån ovan som herren oss sänder ner,
att stärka den trötte vandrarn som upp emot himlen ser.
Såhär i efterhand så blir den här texten märkligt träffsäker.
Roger var omgiven av människor som älskade honom och som respekterade honom. Inte minst den egna familjen, mor och far, bror Rolf med familj och så alla vänner och alla här i smyrnaförsamlingen. Rogers liv och hans öde bekräftar ju också att längst längst inne så är en människa alltid ensam. Mitt i goda och varma relationer så kan det hända att man kämpar en tyst och ganska ensam kamp, det är den här sångens ord, när ensam man vandrar hem. Roger tillhörde den där återlösta syskonskaran som fick va en fläkt ifrån ovan som stärkte så många av oss. Men Roger var också den ensamme vandraren som upp emot himmelen såg. För dit ville Roger, och dit skulle han, och dit har herrens hand nu fört honom. Till det som inte ett öga har sett, ingen människa anat, det som Gud har berett åt dom som älskar honom.
Redan som liten, som barn så visade sig dom egenskaper hos Roger som sen kom att känneteckna hans liv. Pappa Sven och mamma Karin har berättat att han va ett väldigt väldigt snällt och mycke omtänksamt barn. Han var intresserad av det mesta tidigt men hade väldigt lågt sportintresse. Han var ingen tävlingsmänniska. Däremot så var han väldigt hjälpsam och tidigt visade sig ett särskilt hjärta för dom aldra svagaste.
Med sig hemifrån så bar Roger en varm och trygg kristen tro. En tro som växte och blev hans egen. Roger låg till en början ganska lågt offentligt men han blev ändå ganska snart en offentlig personlighet i den här församlingens liv. Och han lyckades förgylla knastertorra ekonomiska redogörelser med en precis lagom liten dos av oväntad humor.
Roger var en väldigt mångskiftande och intressant människa vars nyfikenhet och kunnande spände över vida fält. Han var öppen och lyssnande och faktiskt ofta beredd att tänka om. Även när det gällde tron så var den inte ett färdigt format paket för Roger. Han brottades med Gud och vågade brottas med dom svåra frågorna, och han hade lite svårt för det allt för tvärsäkra. Och ändå fanns där en fast personlighet, han var den han var oavsett omgivning. MAn visste alltid var man hade Roger, de dagar som han var pressad av arbete eller möjligen bekymrad över något, ja då märkte man det för då blev dom där vardagliga mötena korta och effektiva. Men alla dom andra dagarna, och dom var många, då vinkade han in en i rummet och så hade han något roligt att visa på datorn eller spela upp på någon av sina märkliga musikmaskiner. "Lyssna på det här" sa han, så lutade han sig tillbaka i skinnfotöljen och höjde volymen. Man visste aldrig vad som skulle komma. Ofta var det klassisk musik, men det kunde också vara nån amerikansk kvartettsång eller sofia karlsson eller något förvånande Kent. Vi förstod ju snart, när det gällde det sistnämnda att hans musikaliska nyorientering berodde på att du Anna och han hade funnit varandra varandra i en gemenskap i musiken där ni öppnade nya världar för varandra...
Från begravningen.. mer kanske kommer, det är terpi att lyssna på det och skriva det. Jag gråter en del och det är skönt, för då vet jag att jag lever.
