AnnaArmida

Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut,
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut..
Och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på?


Min fina pappa..
Satt här i min glädje över att få vara med i årets luciatrupp och kollade på dagens annons i gp.
Kollade på bilden på mig själv, och sedan på bilden på pappa som står här precis på hans plats, vid hans fotölj där han alltid satt.. Kollade fram och tillbaka på bilderna och la märke till att vi har lite samma veck i kinderna när vi ler..
Saknar när han ler..
Vill att han ska vara här. Jag vill ringa och skrika: "PAPPA! JAG ÄR EN AV ÅRETS LUCIAKANDIDATER!"

I lördags, på den första uttagningsdagen, var det på dagen 6 månader sedan..
Det var en konstig känsla den dagen. Tänkte lite extra mycket på pappa, samtidigt som uttagningen snurrade i huvudet. Trodde absolut inte att jag skulle komma med till andra dagen, eller ens till truppen...
Men jag tror att min kära pappa hade en hand i det hela på något sätt..

Jag hoppas att du ser mig nu pappa och jag ska sjunga allt vad jag kan för din skull, jag sjunger för himlen..