saknad kärlek trygghet
Sitter återigen och kollar igenom våran kära musikal Gaycamp. Tårarna rinner och jag kan inte med ord förklara hur mycket jag saknar det. Ett år sedan nu, MER än ett helt år sedan. Det tog mycket men gav så otroligt mycket mer. Fina människor, jag saknar er..
Jag har nog sagt allt detta förr men jag säger det igen och igen och igen.
Den där känslan av att vara där man vill och ska vara har jag inte känt sedan dess. Jag vill vakna, åka till frölunda, bli fixad och sminkad, klaga på hur myggorna klämmer bakom öronen, höra publiken komma in medan man står bakom scenen, nervös men ändå peppad för att gå ut och göra det man verkligen verkligen älskar.
Jag kände en sån trygghet med er fina gaycampare! Ni anar inte hur bra ni fick mig att må och får mig att må fortfarande när jag tänker på er. Tyvärr så träffas vi ju inte på samma sätt längre, av förklarliga själ, Gaycamp är slut, vissa har flyttat och vi har gått tillbaka till vår vardag utan varandra.
Jag kände en sån trygghet med er fina gaycampare! Ni anar inte hur bra ni fick mig att må och får mig att må fortfarande när jag tänker på er. Tyvärr så träffas vi ju inte på samma sätt längre, av förklarliga själ, Gaycamp är slut, vissa har flyttat och vi har gått tillbaka till vår vardag utan varandra.
Jag överlever, men ibland gör det ont. Det var ett minne för livet. NI är ett minne för livet.
Kommentarer
Postat av: Anonym
kajbdjhba <3
Trackback
