AnnaArmida

En gång var jag sorgsen, nu har jag köpts fri
Inte längre slav under minnets tyranni
Ännu smärtar såret ifrån ödets spjut
men jag har ett hem nu där jag får andas ut

Vart än vägarna bär, vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag, där får jag andas ut

En gång var jag bunden, nu har jag köpts fri
Inte längre slav under världens tyranni
En gång var jag hunsad av maktens stora män
Nu är han min herre som dog för kärleken

Vart än vägarna bär, vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag, där får jag andas ut