AnnaArmida

Det är inte ofta jag känner mig otroligt ensam..
Men ikväll gjorde jag det, fruktansvärt ensam.
Kom till kyrkan för att gå på ungdomssamling och undrade vad som hänt.
Vad har hänt med stämningen, vännerna, gemenskapen?
Föra bara några år sedan så var vi ett stort gäng som hade såå roligt..
Jag pratade med minst 10-20 olika personer..
Ikväll pratade jag med 3 personer, och sa hej till 3.. inget mer.
Jag gick ifrån ungdomssamlingen och in till två vänner till mig som höll på att fixa inför kvällens konsert.
Pratade med dem ett tag och hjälpte dem lite.

Sedan var det dags för konsert, jag satt själv..
Men musiken var så otroligt bra!
Gospel och Soul på en kväll, kan det bli bättre?
Kände mig plötsligt inte så ensam längre..
Fick den där känslan av att Gud var nära.
Det dansades, sjöngs, skrattades och det var ren glädje i hela kyrkan.
Samuel Ljungblahd sa det, att det är underbart, att Gud har gjort oss fria och att vi får vara i Guds hus och dansa och vara så glada, för att Gud har gett oss glädje.

Så trots att jag kände mig så ensam först så insåg jag sedan att jag aldrig är ensam.
Trots att vänner svikit mig så får jag gå vidare och tänka som så att de antagligen aldrig var riktiga riktiga vänner.
För att en riktig riktig vän har man för livet, förhoppningsvis.

Samuel spelade "Lord I surrender" och det var så starkt att jag för första gången på flera månader insåg hur mycket Gud betyder i mitt liv, trots att jag gör en massa annat dumt som jag egentligen inte borde så tror jag ändå på en Gud som älskar mig och alla andra människor..

Lord I surrender - Samuel Ljungblahd