AnnaArmida

Vet ni vad jag verkligen inte gillar?
Det värsta jag vet är att förlora personer.
Tyvärr så har det hänt för ofta det senaste faktiskt.
Det behöver inte nödvändigtvis betyda att någon dör,
det kan bara betyda att någon väljer att försvinna ur mitt liv, det kan vara omedvetet..

Under mitt liv har jag förlorat två personer som dog.
Det var min morfar, då var jag 5 år. Kan inte säga att jag minns särskilt mycket av det.
Kommer inte ens ihåg ifall jag var ledsen..
Den andra personen var min gammelmoster.
Hon dog när jag var 10. Jag kommer ihåg att jag ville gråta, men jag kunde inte.

Jag vet att alla ni därute också har förlorat människor.
Kanske inte via dödsfall. Men kanske någon barndomsvän som bara försvann?
En nära vän som hittade en partner och valde att ge all tid åt den personen, så ett eran relation rann ut i sanden?

Det är jag ganska rädd för just nu..
Har en jättebra killkompis som har hittat sin första flickvän.
De är lyckliga. Jag är glad för hans skull. Jag är glad för hennes skull, för han är en underbar kille,
han förstår hur man ska bevara och ta hand om ett förhållande..
Men om jag ska vara lite egoistisk så märker jag att det redan har börjat gå åt det hållet när vi inte pratar så mycket längre..
Så jag sa det till honom, bara att jag inte ville förlora honom.. Han lovade mig att jag inte skulle förlora honom.

Så har vi en av mina bästa vänner. Vet inte om han anser att jag är en av hans bästa vänner längre,
men han hör till mina i alla fall. Han ska (antagligen) plugga utomlands i ett helt år!!
Jätte kul för honom, verkligen!
Mindre kul för mig (om man nu får vara lite egoistisk^^)
Kommer sakna dig!

Saknad är jobbigt.
Man kan inte göra något åt det.
Man kan inte påverka någonting. För det är ändå den andra personen som bestämmer över sitt liv.
Någon väljer att lämna, någon annan dör, en relation till någon rinner ut i sanden..
Vad gör man då?
Det finns inte mycket man kan göra.. bara försöka

// Anna <3