Footprints in the sand
One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord.
Many scenes from my life flashed across the sky.
In each scene I noticed footprints in the sand.
Sometimes there were two sets of footprints, other times there were one set of footprints.
This bothered me because I noticed that during the low periods of my life, when I was suffering from anguish, sorrow or defeat, I could see only one set of footprints.
So I said to the Lord, "You promised me Lord, that if I followed you, you would walk with me always.
But I have noticed that during the most trying periods of my life there have only been one set of footprints in the sand.
Why, when I needed you most, you have not been there for me?"
The Lord replied, "The times when you have seen only one set of footprints in the sand, is when I carried you."
----------
Det är säkert många av er som läst eller hört denna berättelse någon gång.
För mig är den så otroligt vacker.
Jag kan känna igen det hela, att man känner sig så grymt ensam när man mår dåligt eller går igenom något riktigt jobbigt. Gud känns så långt borta och man undrar hur man egentligen ska orka.
Men Gud är alltid med. Han kan inte hindra att man ibland mår dåligt eller så, men även när det är svårt så är han där. Han bär dig.
Känner mig ganska lycklig för tillfället.
Min tro har varit ganska dålig det senaste.
Eller ja, det började egentligen i sommar..
Sedan har det gått väldigt upp och ner. Mest ner faktiskt.
Men nu i helgen så hade vi Flanell i kyrkan och då kände jag bara att Gud fanns där..
Samma idag på cellgruppen. När vi skulle be så var det som att jag bara kunde koppla bort allt runtomkring och bara vara.
Så skönt..
Gud älskar dig!
Fråga mig varför..
// Anna <3
