AnnaArmida

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut.
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring.
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut 
Jag fick för stor del av ditt liv, du kunde inte andas tillslut
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?
Du lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder,
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus.
Det är att leka med eld när jag drar upp det här igen
För jag ser i dina ögon att du försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara..

/ Anna