I nöd och lust..
Igår var det dags.
Dags för det perfekta paret att ta nästa steg i sitt förhållande och gifta sig.
Klockan halv 4 befann vi oss i kyrkan. Alla satt och småpratade, lika spända över denna underbara händelse.
Plötsligt spred sig en tystnad över hela kyrkan. Vi satt där en stund och jag kunde inta vänta mycket längre.
Det låter kanske helt sjukt men mitt hjätra slog så hårt.. Jag kan inte ens tänka mig hur hårt brudparets hjärtan slog just i det ögonblicket.
Så blev vi välkommnade.. Tystnaden var kvar och då började kyrkklockora ringa.
Alla reste sig upp och vände sig mot dörren, och där stod de.. Hanna och Peter.
U2 låten "Where the streets have no name" spelades och alla bara stod och beundrade dem.
Då kom tårarna.
Glädjetårarna.
Så vackert.
Så sött.
Så fint.
Fullt av kärlek.
Deras ansikten sprudlade av glädje. Och det smittade av sig. Jag har inte varit så lycklig på läänge.
Det var värme, glädje och kärlek som fyllde kyrkan denna blåsiga vinterdag.
Bröllopet var fullt av musik, men bäst var nog de två låtarna som de tillägnade varandra.
Hanna hade valt en låt ifrån filmen Dreamgirls. "Love you I do"..
Jaha, då var det dags att gråta lite till...
Omöjligt att hålla tillbaka tårarna när man ser att Peter står och gråter.
Det var en sån otrolig Gudsnärvaro i kyrkan.
Det var längesedan jag kände det så starkt.
Jag har ett tag funderat på varför jag är i kyrkan egentligen.
Svaret kom till mig genom denna lovsång som spelades efter vigselakten..
Men nu måste jag faktiskt erkänna när jag grät som mest.
Peter hade skrivit en sång till Hanna.
Så fin! Tror inte att det var många som lyckades hålla tillbaka tårarna då..
I texten var det nått i stil med:
Du kunde välja nån i hela världen, men du valde mig. Och som tack ger jag dig mitt liv..
*Snyft* Tänk att ha en sån underbar kille som skriver en sån fin text.
Men tänk. Jag har inte varit så lycklig på över ett halvår..
Tänk då hur lyckliga de var, Hanna och Peter.
Det kommer vara de två i nöd och lust.
Så perfekt..
Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig.
Love / Den hopplösa romantikern Anna
