AnnaArmida

Jag känner en man vid namn Tomas Sjödin som fått 3 söner, 2 av dem hade funktionshinder.
Han har skrivit flera böcker om dem och där beskriver han hur jobbigt det varit, men samtidigt hur underbart det kan vara.

Här är en bit ur en av hans böcker som heter "När träden avlövas"

Det här är när Ludvig, en av hans funktionshindrade söner, precis fått sin första rullstol.

"Han visste direkt hur han skulle göra. De första dagarna åkte han visserligen konstant baklänges, men rätt som det var hittade han även "frammen". Sedan dess har han kört omkring och med tiden blivit en skicklig förare. När han blir ivrig åker båda benen rakt ut, och han tar sats mot sitt mål. Ludvig är påfallande glad och tillgiven. John, Lotta och jag slåss om att få hämta honom ur sängen på morgonen. Han vaknar alltid först i huset och sitter gärna kvar i sängen och leker med sina leksaker. Han har en liten utsliten bok som spelar Blinka lilla stjärna där. Den kör han oräkneliga gånger varje morgon. Det är tecknet på att han är vaken. Den som hämtar honom ur sängen belönar han med den goaste upplevelsen i världen: Han lägger sitt huvud mot ens axel och borrar ner kinden mot halsen."
Visst låter det mysigt?


I årsskiftet så infördes ett såkallat Kub test för gravida kvinnor, ett kombinerat ultraljud och blodprov som tidigt ska kunna visa om fostret har kromosomfel.

Och jag har frågat mig många gånger,

Varför ska det här provet införas?

Är det bara för att ge kvinnor bättre information?

Eller för att kunna spåra personer med t.ex. Downs syndrom?

Vad får testet för konsekvenser?

Det kan vara en bra möjlighet för att kunna se så att allt är okej, säger vissa.

Men målet med detta test verkar ju ändå vara att sortera bort människor med kromosomfel.

Det tycker jag är diskriminering av de människor som har t.ex. downs syndrom, som är klara i huvudet och förstår vad hela den här debatten handlar om. Det handlar om att människor som dem inte ska få finnas.

De är ju människor de också! Alla är ju unika och det känns bara otroligt fel att man ska ta bort vissa.

Visst, när man har gjort testet kan man ta ställning till om man vill behålla det eller inte. Men det finns så mycket annat som kan hända under ett barns liv. Man kan inte låta vetenskapen och tekniken visa och styra allt.

Det är ju upp till föräldrarna att drömma om vilka underbara barn de ska få, men samhället ska inte bestämma vilka barn som är underbara.

Sannolikheten för en typisk ung kvinna att få ett barn med downs syndrom är 1 på 2000

Om man har 2000 barn framför sig så är 10 är depprissiva 20 har autism, 100 har AHD, 40 kommer att begå självmord (osv.) och EN har downs syndrom, men det är den med downs syndrom som man ska leta efter.

Det finns ingen annan anledning än att det går att leta efter.
Ska man verkligen låta tekniken styra etiken?

Det sägs att det alltid är bra med information.

Men är det alltid bra?

Det händer nånting när vi får information, vi hamnar i en situation där vi måste ta makt över vårat liv.

Att allt måste vara planerat, för det oplanerade är farligt.

Är det då alltid bra att få information?

Sedan då om man tar testet för att det är bra att vara upplyst, så tycker jag att det låter konstigt, för att om man är bestämd för att ha barnet, oavsett om det är friskt eller inte så finns det ju ingen mening med att ta testet.
Man tar det ju i så fall för att man INTE vill ha ett sjukt barn.
Det är ju det detta leder till, att man sållar bort vissa personer.

Vad är anledningen för att sålla bort dessa människor, som de faktiskt är?
Är det för att tjäna pengar? För att slippa betala behandlingar och annat?

Varför ska man utnyttja vetenskapen till allt?!

Man kan ju fråga sig vilken grupp människor vi ska sålla bort här näst..?