Allting har sin tid.

Cheap thrills and messing around
You've been busy
Letting her down
Put on a show
Never try to tell the truth

You had it all
You threw it away
How could you know there would be a day
When you'd give up
And turn your back on me

Daniel Lindström - Run

Satt vid en busshållplats i billdal i en halvtimma och lyssnade bland annat på denna låten.
Pappa missforstod när han skulle hämta mig.
Men men, med musik så klarar man sig.

Vad gjorde jag i billdal då?
Jo, vi hade myspyscellgrupp hemma hos Mathias.
Kul och komma dit, ett tag sedan nu.
Karoline snackade om att allt har sin tid.


Predikaren 3

 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

    Födas har sin tid, och dö har sin tid.
Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.

    Dräpa har sin tid, och läka har sin tid.
Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.

    Gråta har sin tid, och le har sin tid.
Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.

    Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid.
Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.

    Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid.
 Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.

    Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid.
Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

    Älska har sin tid, och hata har sin tid.
Krig har sin tid, och fred har sin tid.

Tänk på det du..

You stand in the line just to hit a new low
You're faking a smile with the coffee to go
Cause you had a bad day


Denna låten kom lägligt på radion på vägen hem ikväll.
Väl hemma går systrar i jeans på tv.
Också sådär lägligt.

He's right. I am afraid. There's a part of me that wants to let him in but then I feel myself put this wall up and I don't understand why. Maybe that's what strikes me most about Kostas: that despite everything he's suffered he can still look at life in the most uncomplicated way. I've never known that kind of faith.
It makes me so sad that people like Kostas and Bridget who have lost everything can still be open to love...
while I, who have lost nothing, am not.

Känner igen mig i det där att vara rädd.
Jag har allt man behöver. Familj, vänner, tro, utbildning, pengar..
Varför ska jag vara rädd? Varför känns allt så tomt ibland?
Nej jag är inte värsta självmordsbenägna deppiga människan nu.. även fast det kanske låter så.
Nej men jag är lycklig, för det mesta i alla fall. Men trots det kommer det stunder när det känns som att något saknas.
Varför ska man behöva fejka leenden? Kan man inte bara få vara lycklig hela tiden??
Nej, så funkar inte livet.

Något som också kommer väldigt lägligt är Flanell i Smyrnakyrkan på lördag!!
Rubriken är "Ensam?"
Mer info på www.smyrna.se/ungdom

// Anna



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0