Jag och musiken..
Jag älskar verkligen musik, jag skulle inte kunna leva utan den.
Ett så enkelt exempel, när jag ska åka till skolan och kommer på när jag står vid busshållplatsen att jag har glömt iPoden hemma. VÄRLDEN GÅR UNDER!!
Kanske inte riktigt så illa, men nästan. Det är en plåga att åka buss i 50 minuter utan att ha musik i öronen...
Jag har nog alltid älskat musik, och har en speciell kärlek till låttexter. De sätter sig liksom fast i huvudet.
Ibland har jag funderat på om musiken kanske får mig att må dåligt också?
Och svaret på den frågan är faktiskt ja.
Tänk när man är ledsen, deppig, olyckligt kär.. Ja, allmänt nere, och så lyssnar man på en låt som går i moll och som har en sån där passande text som talar till just mig.
Då går det faktiskt rakt in i mitt hjärta och gör mig kanske liite mer ledsen.
Jag gjorde faktiskt ett försök i somras, att jag skulle lyssna på en låt som gick i dur och som hade en glad text när jag var vääldigt ledsen. Det är ganska roligt nu när ja tänker på det. Det var i bilen när mamma och jag skulle till Ikea (bara för att hon tänkte att vi kunde hitta på nått kul sådär dagen efter..)
Men i alla fall så satt "Salem - This is who I am" skivan i cd-spelaren och då tänkte jag lite där för mig själv att jag skulle bläddra fram till låt nummer 15 "Good song" bara för att försöka göra mig själv lite gladare. Men icke. Satt där och försökte sjunga med lite som jag brukar göra när jag åker bil. Men det blev mest
"I wanna *snyft* you a good song. Something you may *snyft* when you feel sad and *snyft* grey"... osv.
Nej men samtidigt som låtar kanske gör att det gör lite mera ont, så kan det hjälpa, i alla fall mig, att bara få ur mig de där tårarna som bara ligger där inne och väntar på att få rinna ner för kinderna.
Musik är alltid bra. Det är glatt, det är sorgset, det är argt, det är kaxigt.
Det finns alltid en låt som passar ens sinnesställning. Det är bra^^
// Anna
