Vilken dag..
vilken skruvad dag..
Det började i morse. Jag gick upp, mådde rätt bra, tills jag kom in i badrummet..
Jag tittade på tvålflaskan och plötsligt ser jag den inte längre.. Kommer ihåg att jag reste mig upp men sedan är det tomt.
Jag vaknade på badrumsgolvet. Fatta läskigt, jag har aldrig svimmat i hela mitt liv.
Jag blev så rädd att jag trodde att jag skulle dö. och jag skojar inte.
Jag har blivit så nojig. Har haft huvudvärk i några dagar och tillslut börjar man tänka att man är typ sjuk, allvarligt sjuk. Inbillar mig själv att jag har en hjärntumör eller nått..
Tänk om man skulle ha det..
Tanken av att aldrig få gifta sig. Aldrig få barn. Aldrig bli vuxen..
Ush dom tankarna stessar mig enormt mycket.. Får inte tänka så, jag vet..
Men det är livet. Vissa tankar går inte att undvika. De bara är där och stör.
Tänker på filmen A walk to remember
Hur jamie undviker kärleken för att hon har leukemi,
även fast hennes högsta önskan är att gifta sig i den kyrkan som hennes föräldrar gifte sig i.
Hon vill inte utsätta någon för att bli kär i någon som snart kommer att dö..
So I lay my head back down
and I lift my hands and pray to be only yours
I know now you're my only hope.
Men det kommer en kille in i hennes liv.
Han uppfyller hennes önskningar.. just för att han älskar henne och vill göra det bästa av tiden de har tillsammans.
It's gonna be love
It's gonna be great
It's gonna be more than I can take
It's gonna be free
It's gonna be real
It's gonna change everything I feel
It's gonna be sad
It's gonna be true
It's gonna be me
It's gonna be you
It's gonna be love
Love needs time now or never
It's gonna be tough
But you gotta believe
It's gonna be strong enough
